kullen, emedan sergeanten är en ibland de förmögnare i socknen, och som målar ut tiondespanmålen åt kyrkherrn i rundt mål, hvilket han kanske icke skulle göra, om presten manquerade honom, vidare jägmästaren Wildt på Skyttebo med fru, son och dotter, sergeantens svåger, nämndemannen Johannes Larsson i Kolsättra med hustru och hemmadottern Anna, kära mor i Tuna, också hörande till slägten, handelsman Fjeskenberg från Kisa med samilj, riksdagsmannen Carl Gustafsson i Skattelunda, ortens allt i allom i afseende på ansökningar eller besvär hos Konglig Majestät, och i öfrigt Stockholms-affarer, bruksinspektoren Hammar från Jernforssa med sin son, bokhållare ooh tvenne döttrar, samt slutligen kommissarien Bofink, som för pengars skull gift sig med sin gamla hustru, hvilken han gerna låtsas ej veta utaf, för att få vara med ungdomen. Bland ungkarlarne märktes magister Sääf och dito Röding, begge utsocknes ifrån och bjudne egentligen för att hålla Anders Petter sällskap, mönsterskrifvaren Mandolin, eljest kallad sekter — en ung man som gerna lägger upp sitt hår om aftnarne med papiliotter, sjunger och spelar guitarr och gör affär utaf att kunna föra an en cotillon, fahnjunkar Raak, en reslig man med stora mustascher, som gerna låter kalla sig bataljonsadjutant och