ne voro 4betalta, så tystnade omsider de onda tungorna. Mamsell Laura, hennes dotter, var en smägtande, men något vindögd, skön het, som nu på sitt tjugufjerde år började sänka sina ögon — det ena i sender naturligtvis — till sekter Mandolin, hvilken troddes blifva någonting stort af med tiden, emedan han en gång stått på förslag till häradsskrifvare, och hade åtskilliga enskilta uppdrag i utsökningsväg af kronofogden i orten, assessor Strääf. Man trodde sig veta, att kommissarien Bofink i anledning häraf var jaloux på honom, men Mandolin var dock upphöjd öfver Bofinks förföljelser, och att vara föremål för intriger gör alltid en menniska intressant, hvarför också mamsell Laura Högstedt lisligt intresserade sig för honom, så mycket mer, som hon trodde sig finna något melankoliskt i hans ögon. Nu var verkligen förhållandet, att sekter Mandolin var hvad man kallar fårögd, men ho vet uppdraga skilnaden mellan dumhet och melankoli, heldst när de för att uttrycka sig söka den gemensamma vehikeln: -— guitarren?