dena. Äfven uti de nu vanliga årsberättelserna från landshöfdinge-embetena finnas, oaktadt flertalets ofullständighet och oefterrättliga redaktion, stundom vigtiga bidrag till kännedomen af saderneslandet. Det är ett fel att dessa årsberättelser — hvilka nu ofta utdelas till riksens ombud, för att af dem oftast skrinläggas eller makuleras — icke göras tillgängliga för dem som skulle önska och behöfva att derom taga kännedom, men sakna lyckan att tillhöra något privilegieradt stånd. Om äfven blott ett mindre antal ex. hållas tillgängliga i bokhandeln, vore detta fel hjelpt, och ändamålet med statens utgift för tryckningen bättre vunnet. Nu få de öfverblifvande exemplaren i stället multna i kronans magasiner, utan nytta. För utbredande af kännedomen om såderneslandet vore det lika önskligt som, i res:s tanka, verkställbart, att inom hvarje län eller landskap bildades föreningar för insamling af bidrag till kunskapen om landskapet i alla rigtningar. Ett museum af naturalster (växter, mineralier o. s. v.) från alla orter af provinsen, skulle sannolikt — om det ställdes i förening med länets förnämsta läroverk — icke blott verksamt lifva studiet af fåderneslandet och naturvetenskaperna specielt vid läroverket, utan äfven kunna påräkna att fortfarande riktas genom bidrag från lärjungarne, samlade mellan terminerna under deras hemmavaro. Från sådane distrikt-föreningar kunde äfven bildas en central-förening för riket — om vår Vetenskaps-akademi, hos hvilken landet verkligen står i stora förbindelser, eljest icke kunde ersätta denna — med samlingsställe och museum i hufvudstaden. Interesset för geografi och naturvetenskaper vaknar och utbredes mer och mer; genom att lifva, rikta och främja det,