Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1853, sida 1

sen mosse, om hvilken man visste sörtälja, att hvarje nyärsnatt precist kl. 12 kom deröfver ridande i fullt sporrstreck en riddare på benranglet af en häst, än upptäckte man på långt håll ett högt berg, i hvilket en förtrollad prinsessa bott med sitt hof, och der man ännu genom en stor remna kunde höra en ljullig musik, och kunde se hur trollen dansade omkring en stor stockeld, underhållen af menniskoben. Och äfven den närvarande stunden var egnad att gilva sinnet en viss spänning. Här hörde man en räf skälla i skogen, der fästade Nils komministerns uppmärksamhet på färska spår i snön efter gullfötterne — ty att benämna dem vid deras rätta namn, vargar, hade varit att stöta sig med dem — och då nu Brunte, genom att klippa med öronen och spänna upp näsborrarne, gaf tecken att han vädrade någonting, samt det föröfrigt började att skymma, så var det med glädje man såg en släde komma körande och styra samma kurs. Den igenkändes snart för att vara ifrån Ragnarsborg, och befanns det, då den kom något närmare, att det var direktörens, som kom körande i den tresittsiga racken. I främsta sätet satt direk tören sjelf, jemte magister Reinius, i det andra hans fru och mamsell Thilda, och i det tredje Linnka ensam, hvarför der fanns plats för ännu en. Detta kom nu så mycket bättre