— — Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 67.) Klockan var omkring half 2, när man satt sladan för att resa af. Brunte, liksom anande att det denna gång skulle bära på ett läng re stycke väg, var nu helt stilla och besked lig, gaf sig god ro medan man fick rustas om fötterna, och tarfvade tillochmed en smackning såsom uppmaning att sätta sig i rörelse. Det räknades tre fjerdingsväg till Lindkullen. men om vintern, då man körde sjöarne, kun. de man väl vinna omkring en half fjerdings väg. Det var i dag ett ganska behagligt vä der — väl temmeligen kallt men stilla. Öt ver himlahvalfvet låg liksom ett tunnt slor a snö, jemnt och nätt så mycket som behöfdes för att hindra solstrålarne att genom skimran. det met den snöbetackta marken besvära ÖgOnen. Färden var således angenäm genom des: sa romantiska trakter, der nästan hvarje klin erinrade om forntida minnen. Än hade mar till venster om sig ett berg, der som troddes i fordna dagar ha varit ett vikingabol, än til höger en jättestol, än for man öfver en tillfru