Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1853, sida 2

Theater. I Söndags afton gass härstädes 4 Blanches bekanta Jernbåraren, hvilket skådespel man skulle kunna kalla en dramatiserad skizz ur Stockholmslifvet. Man finner här flera lifliga taflor och scener, åtskilliga goda karakterer samt en ledig och qvick dialog, under det handlingen i och för sig är mycket mager. Rolerna voro så fördelade, att Jernbäraren speltes af hr Berglund, med rätt mycken både kraft och känsla; Häradshöfdingen af hr Andersson, på ett sullkomligt tillfredsställande sätt; Brukspatronen af hr Pulchau; Smedgesällen af hr Hallberg, som derigenom fick sjunga gesällvisan i 3:dje akten, hvilken han utförde ganska dramatiskt och på begäran gaf da capo i hela sin längd. Mill Hammarqvist dublerade krögerskans och en bondgummas roler och utförde båda ganska lifligt och icke utan natursanning. Slutligen utfördes Annas rol af fru Andersson. Vi hade väntat i denna rol få återse m:ll Fehrnstråm, hvarigenom den gamle Jernbärarens räddhåga om den sköna perla, som gömde sig i hans rum, blifvit ännu mer sörklarlig. Utan att vilja anmärka något mot fru Anderssons spel eller utförande af rolen, hvilket var ganska godt, tro vi dock att klokheten borde föreskrifva hr Andersson, att så vidt möjligt är använda en person, hvars vackra, behagliga väsen och oftast lyckliga spel gjort henne till publikens gunstling. — Det torde tillåtas oss hemställa till fru A., om hon tror att en fattig Jernbäraredotter (äfven om hennes fader efterlemnat henne ett litet arf) kunnat på en prestgård på landet