nade, förnustiga folkviljan kan göra sig gällande, d. å. genom den lagstiftande och kontrollerande maktens öfverlåtande åt rättskaslens och upplysta folkombud. Vinner man detta, så kan den monarkiska ärstligheten tolereras. Vilja deremot ej de personligheter, som på grund af bördens tillfällighet tro sig äga rätt att bestämma öfver millioner menniskors öden, hvilka äro lika upplysta, lika rättänkande som de, icke medgifva detta, så måste de finna sig i det öde, som förr eller sednare, oundvikligen förestår dem, att folken göra sig det sjelftagna förmynderskapet qvitt. Vi önskade att Sv. Tidn. och dess liktankande måtte göra sig detta klart och lära sig se tingen mera i stort. I stället för att håna folkens svagheter, i stället för att triumfera öfver de spridda misstag, de kunna begå, borde man beklaga dem. Sjelfva klokheten borde bjuda, att man icke för mycket framhölle all denna råhet, som tyvärr ännu finnes ibland massorna, ty på hvilka faller skulden derför tyngre än på dem, hvilkas uppdrag det varit att främja civilisationen? Och de hafva icke saknat tid dertill. — Civilisationens befrämjande och folkens lycka — se der den synpunkt, från hvilken alla politiska institutioner, både de som äro och de som skola upprättas, böra betraktas. Kunde vi återföra Sv. Tidn. till denna ståndpunkt, så skulle divergenserna, förutsatt att vi båda mena det ärligt, väl kunna förminskas också i de politiska frågorna, likasom vi inom de sociala hafva funnit oss med Sv. Tidn. äga många beröringspunkter. t:3:3:3:333nn HH33k333: I TR AE