Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 64.) Pastorn ville ha sina tofflor, förstås, emedan stöflorne klämde honom litet, och som man icke väntade något fremmande om dagen, så kunde han gerna få vara litet sjelfsvåldig, och nu var han rigtigt i sitt esse, i sin gamla grå rock, med hål på armbågen, tofflor och skinnbeslagna hvardagsbyxor. Häremot kontrasterade på ett eget vis den nya sidenkalotten, som prydde hans hjessa, men något skulle han väl ha, högtiden — och gifvarinnan — till ära. Afven pipan var den der som vi veta att han fått af sin hustru som fästmanspresent, så att nog kunde man se ändå, att det var jul. Hvad skulle man bättre kunna företaga sig på juldagen på landet, än att sosva och äta? Det är väl lite prosaiskt, men så går tiden ändå, och att fördrifva tiden med att arbeta skulle alldeles icke gå an. Men våra vänner på Björkudden hade så mycket smått att pysö sla med, att tiden ej blef der lång ändå, utan att behöfva tillgripa denna tillslygt, åtminstone dess bokstasliga mening. En stund förgick