ut om natten, satiguerat och nu druckit öl till, hvarför gumman rådde honom att gå och Åluta sig litet. Detta råd togs så mycket heldre ad notam, som juldagen brukar vara nog lång ändå, och gubben gick in att hvila på sin skinnsoffa, efter att hafva stoppat en pipa. För mera beqvämlighet tog gumman upp en hufvudkudde ur sängen, lade den under hufvudet på honom, och fällde ner rullgardinen, så atticke dagern skulle ligga honom i ögonen. Det dröjde icke två eller tre minuter, förrän pipan helt vackert föll ur munnen på honom, och då han ej vaknade härvid, så gick gumman att helt sakta dra igen dörren, och så ut i köket att tillsäga Stina, att hon icke fick bullra. Om juldagen är det ej heller rätt mycket att göra i spiseln, ty till den kalla skinkan är det tillräckligt att steka några potäter, för att ha en ganska välsmakng ratt, och supanmaten komI mer man lätt ifrån. Stina hade derföre släckt af, och som hon ej varit åt kyrkan den dagen, så tog hon sin gamla psalmbok och satte sig att läsa, högt naturligtvis, ty annars kunde hon icke läsa, men detta kunde så mycket mindre kallas för buller, som, om komministern äfven genom de begge dörrarne hört henne, vid detta jemna och entoniga ljud blott kanske insomnat så mycket djupare. Clara höll sig i väfkammmaren, som för ju