Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 63.) Ett åhjal! och åter en paus — derpå ännu ett åhja! beledsagadt af en nick, tillkännagaf att ölet vunnit komministerns höga bifall. Och nu först drack han, och ganska djupt till och med. Ester att hafva hemtat sig litet, sade han med eftertryck: se det kallar jag öl! och räckte kannan åt gumman. Nå det var roligt, sade hon, när hon fann att det vann approbation och fattade kannan, för att öfvertyga sig sjelf. Och godt var det, så godt, att sjelfvaste prostinnan, som eljest hade beröm för sitt öl, ej kunde brygga det bättre. Häldt i glas och hållet emot dagen, hade det väl icke denna klara färg, som gör Stockholms-ölet så behagligt för ögat, det var mörkbrunt, och svårligen skulle man ha skådat några föremål igenom ett sådant glas, men mustigt var det och starkt som den nordiska viljan, och angenämt för gomen, så att väl skulle man ha en underlig smak, om man ville byta bort ett sådant glas emot ett glas vin. Efter frukosten kände sig gubben litet tung, som ej var att undra på, då han ej fått sofva