—— ——54———— —— —— pade? af intet. Homerus, denne ärex potarum!,F denne bingenii celestis vates, åt hvilken konungar upprest tempel och om hvilken sju städer stridde om äran att hafva varit hans födelseort — var icke hans namn redan en hänvisning på ett hjelplöst tillstånd?) Följde honom icke armodet hela lifvet igenom? blef han icke af hat och afund jagad från den ena staden till den andra — dessa samma städer, hvilka sedan stridde om äran att få räknas som hans födelseort? — hur författade han? Han sjöng, och traditionen bar hans sånger genom seklerna, till dess de efterhand började upptecknas af de skrifkunniga. Huru många hundratals ris papper hafva icke blifvit fulltryckta med hvad han qvad? hur många millioner hafva ej blifvit satta i omlopp genom hans verk? åt hur många tusentals menniskor hafva de icke gifvit sysselsättning, uppehälle, dra genom lyckade öfversättningar? och hur enkel var orsaken till alla dessa verkningar? Homerus var — ett snille. Det var långt ifrån att Claras tankar flögo så vidt, nu då hon befann sig tillsammans med dessa mysteriösa materialier, från hvilka verldsanden ställde till henne sitt dunkla tal, och ) Homäros på joniska blind en som Åbehöfver vägledas.