Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1853, sida 1

och Nils kunde icke nog beklaga, att kommi nistersrun eller Clara inte förstodo sig på hvac som var godt; hvilket de visat då de ej kun nat få sig till att dricka glögg. Nej nu går det inte an att hon sofver läng re, sade komministerfrun, i det hon åter gick in till sin dotter. Lutande sig ned öfver hen ne, kysste hon henne på pannan. (Clara slog upp sina ögon, sträckte sig litet, och, blickan de modren i ögonen, slog armarne om henne: hals. Se så, söta barn! nu får du inte var: lat längre, sade modren, i det hon begaf si; till kakelugnen, för att framför den deri brin nande elden hålla ett linne, som hon upptagi ur en af Claras byrålådor. Men vi slå igen dörren om dem så länge för att se efter om inte Nils rustat i ordning såkat ännu. Jo rigtigt! ryssen är redan ut dragen ur skjulet, och från stallet höras bjell rorna skallra på Bruntes rygg. Nils ville at allting i dag skulle vara på herr, hvarför har smort upp seldonen med tran, fejat de gaml. beslagerne och svansat upp Brunte alldeles ef ter samma method som han sett kusken pi Ragnarsborg begagna. (Fortsättn.)