Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1853, sida 1

moderna stropparne singo inqvartera sig på en och samma knapp. — Hör du, Dora, du får lof att låta sy i en knapp här till på hvardera sidan — det är väl inte sagdt att jag kommer att nyttja de här hängslena, men eftersom det brukas så nu, så . .., sade gubben, som gerna ville följa med sin tid, och när han nu sträckte på sig och fann att resorerne gåfvo efter, samt att hängslena alls inte generade, så gal detta honom anledning att hålla en lång harang öfver konstfärdighetens stigande utveckling, och särskildt öfver Claras skicklighet att göra sig delagtig af dess frugter. För att rigtigt beskåda sig och bli beskådad. hade han satt ett ljus i hvardera sidan af rummet, gick i skjortärmarne fram och tillbaka, rak i ryggen som en stör, och kunde icke låta bli att tidt, tidt se ned på hangslena, hvarvid han endast litet böjde in hakan — allt under en ganska seriös och högtidlig mine. Man skulle trott att han blilvit högfärdig. i Ändtligen kom han ihåg, att det inte gick an att gå så der och sprätta längre, och då blef det så mycket mera brådt om 1 stället. Efter att hafva glömt sig sjelf, tog han sin skada igen genom att komma ihåg de andra Hur är det med Clara? sade han, är hon uppe ännu? — Hon sofver som en liten gris, Gud signa henne! svarade gumman, men det