2 e ---: 7 — 6ä66—ä— — städerna i Toskana, men utan verkan. Den 9 emottog den underrättelse om tilldragelserna i Milano; icke destomndre afsände den nya order, men likaledes utan verkan. Instruktionerna från hufvudledarne bestodo af 11 artiklar, som gingo ut på, att i alla Italiens provinser skulle upprättas insurrektionskomiter, som skulle stå under komiteen i Florens; att det skulle läggas beslag på alla offentliga kassor, att det skulle utskrifvas hos de rike en utomordentlig skatt; att de lokala komiterna skulle kalla alla män från 18 till 40 år till vapen; att hvarje bondfamilj, som hade 2 söner, skulle sända den ena till hären; att de bondeeller arbetarefamiljer, som grepo till vapen, skulle befrias från skatt; att böndernas skulder till godsägarne skulle öfvertagas af staten; att kyrkogodsens inkomster skulle ställas till revolutionskomit6ernas disposition; slutligen att det var hvarje medborgares pligt att tills insurrektionen var fullkomligt organiserad nedstöta fienden hvar han träffades. Dessa instruktioner voro undertecknade: Uppresningens broderliga komitå, samt med talen 9—2 —53. Dessa instruktioner, så vida man för öfrigt kan lita på deras sanningsenlighet, antyda, att man tänkt att tillställa en ny siciliansk aftonsång. De italienska tidningarne meddela 2:ne bref från Mazzini, i hvilka han åtager sig ansvaret för resningen i Milano och förklarar, att han offentliggjort det Kossuth tillagda mauifestet, som blifvit affattadt af honom under hans uppehåll i mindre Asien, men hvilket Mazzini tilllämpat efter omständigheterna. Engelska bladet Morning Post offentliggör ett bref från Kossuth, hvari han förklarar, att, ehuru han ogillar det senaste resningsförsöket i Milano, ingen oenighet existerar emellan honom och hans vän Mazzini. Detta bref bekräftar ytterligare att den ofta omtalta proklamationen med Kossuths underskrift visserligen härrör från honom, men att den blifvit skrifven för 2:ne år sedan, då han var fången i Kutahia och att den blifvit så omändrad, att man låter honom säga rakt motsatsen af hvad han ursprungligen sagt. Indragningen af de lombardiska flyktingarnes egendom har väckt en oerhörd sensation i Sardinien. Några af dessa flyktingar hafva blifvit sardinska medborgare, tillsölje hvaraf sardinska styrelsen icke gerna kan underlåta att söka försvara sina undersåters rätt. Det berättas äfven att bemälte regering redan begärt förklaringar af österrikiska regeringen och att man med en viss otålighet sfvaktar denna senares svar. TURKIET. Enligt underrättelser från Konstantinopel af den 20 Febr. i Öster. Cor. hade den stor ryska utomordentliga beskickningen under generalen, och sjöministern Menschikoff inträffat derstädes. Samma tidning förmäler, att hans sändning har afseende på frågan om de heliga orterna och att Porten beslutat att anmoda Preussen om dess bemedling i denna fråga. Denna uppgift synes dock icke vara fullt tillförlitlig, ty dels har man flera andra versionen om systemålet med denna beskickning, och dels är det föga troligt att en så pompös beskickning icke skulle hafva något vigtigare ärende, än det ofvan antydda. Enligt de senaste underrättelserna från Konstantinopel via Triest, har den ryska beskickningen under furst Menschikolff äfven det ärendet att underhandla om Montenegros blifvande ställning, hvilken Ryssland vill betrygga genom en traktat, som ställer detta land i ungefär samma förhållande till Turkiet, som Moldau och Wallachiet. Den 15 Febr. har förefallit en träffning emellan Montenegrinerne och Turkarne vid Limljane, hvilken i början lutade till de senares fördel; men då invånarne i Godine, cirka 2,000 till antalet, och en annan skara under Georg Petrovich ilade sina landsmän till hjelp, måste Turkarne vika och efter 6 timmars kamp draga sig tillbaka till Korme och Shozze, medan Montenegrinerna förde 30 turk: ufvuden i triumf tillbaka till Satanich. Georg Petrovich har i anledning häraf strängt förbjudit det barbariska bruket att afskära fallna fienders hufvuden. — Enligt Agramer Zeit. hafva partier begynt att bilda sig i Montenegro. — Det klagas ständigt öfver misshandlingar af kristne i Herzegovina, men berättelserna härom finnas dock blott i österrikiska blad och torde alltså vara betydligt öfverdrifna, om de icke rent af äro uppdiktade.