Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1853, sida 1

—— ————7 — — Strumpstickor, hvarmed hans gumma beskärdes, föll på Claras lott annu en ståtlig julklapp, nämligen ett skristyg af pläter, blankt och skinande som silfver, och med sitt lilla bläckhorn och sin sanddosa, samt plats att sätta pennan i. Clara hade nu således en komplett skrifattirail, och kände sig stolt som en furstinna. Alla voro förnöjda och glada, hvar och en hade sett sina djerfvaste önskningar öfverträffade, och — det är den fördelen den fattige har framför den rike, att han icke, då han vill ge sina närmaste någonting så som denne behöfver vara i förlägenhet för hvad han skall hitta på, utan vet att allt är välkommet, derför att det är behösligt. Det var, som man ser, inga dyrbarheter som utdelats, men det dyrbara bestod i den hjertliga välmening, hvarmed det gafs, och den hjertliga tacksamhet hvarmed det emottogs. Och då nu komministern kastade ögat på vägguret, och fann att det var långt lidet, glömde han icke att, ehuru kanske litet sent, slå ihop sina händer och tacka Gud för maten, och innerligt tackade de alla Honom, ifrån hvilken all god gåfva kommer. Man sade hvarandra god natt, och alla gingo till hvila, för att vara tidigt uppe påföljande morgonen. Redan vid det att det ringde förstegångsring