Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1853, sida 1

var försedt med tvenne sjederringar, med ett pitschaft af messing, som i många år legat i komministerns gömmor, och nyttjats af honom såsom ungkarl, men nu hade ett helt nytt utseende, skuradt och upputsadt som det var med rifven krita. Nils trodde knappast sina ögon, så grannt var det, och Stina tordes endast med största försigtighet ta deri. Han egde förut en gammal Årosva af Pinsback, som ofta utgjort ett föremål för de andra drängarnes beundran, och var något glappigt i ledgången, emedan detta så ofta varit öppnadt, för att beskåda dess konstfulla inre. Hur skulle man icke nu få stora ögon, när han kom hofverande med detgranna urband, som till på köpet var virkadt af mamsell Claras egna fina fingrar! hur skulle flickorna icke omringa honom på kyrkogården! Nils fick tusende underliga tankar i sitt hufvud, och en bland dem var på att — gilta sig. Detta slog han dock snart ur hågen, emedan han icke ville lemna sitt goda husbondfolk. Och Stina fick sig ett par pjäxor, mycket rara och bastanta — ett hors dioevre. ty hon hade eljest på sina lönevilkor skor, utom ett par marker ull och lin, och dvlikt. Äfven fick hon ett utsökt stycket, hvaröfver hon blef högeligen förtjust. För att icke nämna en almnacha och en kardus Calmare-Ros, som komministern fick, samt en ny omgång