Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 60.) Nu var det återigen någonting till Clara. Det var långt att komma till kärnan, för de många omslagen, men denna utgjordes af en liten pennknif af Eskilstuna tillverkning. Då derpå omedelbart följde en half bundt pennor, ganska goda pennor, ty de voro samlade efter gässen, i fällningen — så var det tillfälle att genast försöka, om pennknifven egde godt bett, och som komministern låtit sig angeläget vara, att förut dra den på sin hen — en konst, hvari han piqverade sig af att vara mästare — så var detta alldeles förträffligt. Följde så den nya kalotten, hängslena med de målade sammetsbanden till komministern, ett par fina, stickade vantar till komministerfrun, och ett prägtigt läderbälte, fodradt med grönt vadmal, och försedt med förtenta söljor, samt med plats för kommunionsakerna, till komministern, för att nyttja om vintern, då han red i socknebud. Nils fick ytterligare foder och blänkande tennknappar till sin rock, och, o höjd af förvåning! ett urband, virkadt af blå och gula stråperlor, de senare af en metall, liknande guld. Det