Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1853, sida 1

ningen i Odensvi kyrka, vaknade komministerfrun. Det stod icke på innan hon var uppe i kläderna, eller kanske rättare — stubben. Af alla i huset var hon vanligtvis den, som stod först upp om morgnarne, och hon försummade sig icke heller denna gången. Hon gick ut i köket för att väcka Stina, och denna åter skulle gå i drängstugan för att väcka Nils, men kunde bespara sig detta besvär, då man lick se honom med sin lykta gå åt stallet. Såg man ut genom någon bar fläck på de islupna fönsterrutorna, så kunde man redan få se utåt sjön ett och annat bloss, som avancerade åt kyrkan till. Det var således tid att rusta sig till, heldst för gubben komministern sjelf, som hade sin tjenst att tänka på. Han tyckte likväl inte om, att någon väckte honom, utan han bestämde sjelf, i händelse han skulle försofva sig, när han skulle vakna, genom väckverket i vägguret, och detta hade icke väl nu surrat, förr än äfven han var på benen. Clara var således ännu den enda i hela huset, som sof i god ro, ty väckverket skulle ha kunnat surrat två, tre gånger så hårdt, och hon skulle icke ha vaknat ändå. Modren gick derföre in till henne, men tog af sig skorna först, för att icke göra buller, ty ännu bråskade det ingen hast, och Clara skulle väl ännu få sussa lite, och befanns ej vara fullsöfd. Och Clara