—— ä—ö— — ——————— Theater. I går aston gass på vär theater lustspelet: Talismanen eller de begge Rödhärige, som slera gånger förut blifvit med bifall gifvet härstädes af hr Anderssons trupp. Det är ock i sanning ett lustspel af lustigaste slaget. Äfven den trumpnaste åskådare måste ovillkorligen deraf bringas i godt humör. Sjelfva intrigen är öfvermåttan tokrolig (vi finna ej bättre ord för det fransyska dröle, hvilket vore rätta uttrycket) och dialogen är alltigenom särdeles skämtsam. Äfven kupletterna äro i allmänhet lyckade; särdeles anslog den s. k. Matvisan, som utfördes på ett mycket komiskt sätt af hr Hallberg, och gafs på begäran da capo. Husvudrolen, barberaregesällen Titus Brandstock, den ene af de rödhärige, utfördes af hr Ljungdahl på ett ganska tillfredsställande sätt. Hr L. gaf sin rol utan öfverdrift, med en viss enkel bonhommie, som aldrig undgår att göra en god komisk effekt. Ibland personerne för ösrigt gjorde hr Sundström, såsom godsägaren Nöckeböl, furore genom sin maskering och sina mycket lyckade gäspningar. Pjesen utfördes således i det hela till publikens högljudt yttrade nöje, och hrr Hallberg och Ljungdahl blefvo efter spektaklets slut inropade, Som likväl en recensent ej gerna kan låta bli att göra någon anmärkning — han vore ju eljest icke någon rigtig kännare — så vilja vi påminna en och annan af fruntimmerna om att lära sig sina roler, så att de ej behöfva taga om ord, hvilket i en liflig dialog alltid blir stötande. I morgon afton gifves Stugan vid Ugglesjön, ett större stycke, med kombinerad handling och åtskilliga starka effektscener.