Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1853, sida 1

— ——————— ss——— — — undar just hvad det kan vara, det käns så lätt, sade komministern, i det han vägde paketet i handen, innan han öfverlemnade det till egarinnan. Det var endast försegladt med lack, men hade tvenne omslag, ett yttre af hvitt skrifpapper, och derinnanför ett gulaktigt, genomskinligt, af någon chinesisk papperssort. Och hvad var det? Clara rodnade ända upp till hårfästet när hon nu vecklade upp den vackraste florschawlett man ville se. Den var inväfd med små blå blommor, och verkligen smakfull. Clara kom sig i förstningen icke till att säga ett enda ord, utan bara såg och såg på shawletten. Slutligen vågade hon dock kasta en blick på modren, och sade blott mammal med en ton, som kunde anses innebära en förebråelse för att hafva köpt någonting, som måste vara så dyrt. Men modren blott log af förnöjelse. Gör dig inte något samvete, du, kära barn, sade hon, det torde nog dröja mången god dag innan du får någon ny sådan der. Nå men så tacka nu beskedligt. Clara flög upp från sin stol och kysste modren, sprang derefter till pappa, som hastigt torkade sig om munnen med rockärmen, och gaf honom äfven en dugtig kyss. Derpå fingo Stina och Nils träda fram och beundra shawletten; kors bevara mejl sade Stina, och slog ihop sina händer af förundran, och Nils för