Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1853, sida 2

härigenom betydligt stigit i modrens ögon, och komministerfrun kunde icke för grannfruarna nog berömma Clara för hur snäll hon var. Medgifvas måste, att Clara i detta hänseende ej heller lemnade någonting öfrigt att önska. Hon hade färdighet icke allenast i att sy, spinna, väfva och laga tarslig mat, utan hon hade äfven gjort sig bekant med den finare matlagningen, kunde sy i båge, virka och sy sina kläder sjelf. Att hon lärt sig att måla på sammet, kom väl till pass, nu, då hon skulle förfärdiga ett par hängslen åt pappa till julklapp. Att göra besök hos Linnga kom på en tid mera sällan i fråga, emedan årstid och väglag lågo emot, men de båda flickorna höllo sig skadeslösa så godt de kunde med att skrifva små biljetter till hvarandra. Pappa puttrade väl, då han förmärkte att Clara åter varit och stulit papper — för han var mycket snål om papper — men han nämdes ändå inte säga någonting, och beslöt att en gång för alla förekomma detta ofog, genom att åt Clara till jul köpa en hel bok konceptpapper. De göromål, hvilka förefalla inom ett hus, såsom förberedelser till julen, äro visserligen mödosamma och till en del tillochmed otresliga, men det ligger dock en viss poesi uti dem, just emedan de erinra om högtiden, då allt får hvila, allt glädja sig. Om man således till jul —