Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1853, sida 3

besanns ej mera vara passande att hon hade komministerdottern till leksyster, hade umgänget mellan dem blifvit helt och hället afbrutet, och under någon annan rubrik kunde Clara naturligtvis ej så inträde inom den gresliga kretsen. Musik kande hon annu helt obetydligt. Visserligen sanns på Björkudden ett gammalt klaver af Lindholm, och temligen godt, och äfven hade hon för den numera aflidne unge organisten fått taga några lektioner, men skulle hon nu vidare göra några framsteg, så måste detta ske genom sjelfstudium, och för att med framgång drifva detta, egde hon för liten underbyggnad. Det ringa förrådet af noter var snart genomgånget; att skaffa några nya, dertill hade fadren ej råd, oberäknadt att Clara väl i allt fall haft svårt att på egen hand taga ut dem, och då modren ansåg klavrlocket ganska lämpligt att derpå torka frugt och potatismjöl — så fick locket äfven för det mesta ligga igen. Fadren spelte numera sällan sina polskor — Clara hade vuxit ifrån dem — dessutom hade qvinten för ett par år seen gått af, och att ge ut trettiosex skillingar, för att köpa en ny qvint, det tyckte komministerfrun var alltför mycket, så att musiken låg på Björkudden så godt som helt och hållet nere. (Fortsättn.)