Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1853, sida 2

hvilka söljande må tjena som ett prof på det stadium af utveckling, hvarvid hennes skaldeanlag nu befunno sig, äsvensom det röjer den religiösa rigtningen af hennes tankar och kanslor vid denna tid. Anledningen till stycket var i korthet den, att församlingen gjorde en förlust i en ung man, som gaf de bästa förhoppningar om sig. Det var den unga organisten, som nyligen efter sin aslidne fader tilltradt sysslan. Scende målet för sina anspråkslösa önskningar uppnådt, skulle han just förfullkomna sin lycka genom att gifta sig med en ung flicka, som han älskade, och af hvilken han var älskad tillbaka, men annorlunda hade försynen beslutat. En i orten gängse neryfeber ryckte bort honom just på den dag som var utsatt till hans bröllopsdag. Han var sörjd af många och hans stackars brud kunde icke tröstas. Clara skref: Man reder till sitt lilla bo, Och tänker: här, i stilla ro Jag lefva skall med älskad maka. En engel vakar redan der, Men denna engel — dådens är; Hör du dess hviskning ej? Tillbakal -Tillbaka, dödlige! din brud Ar döden. Klockans dofva ljud