åsigt han gjort; ja, man har gått så långt, att man påstått, det hr Sandströmer borde ingenting mindre än afsättas för det han i frågan vågat uttala sin sjelfständiga mening, hvilken regeringen just af honom infordrat. Detta yrkande har redan af flera tidningar blifvit behörigen bemött. För vår del hafva vi dervid framhållit landshöfdingens egenskap, att vara icke blott regeringens förtroende-embetsman, utan äfven förste mannen i länets administration, i hvilken sednare egenskap han bör bevaka sitt läns bästa, med ifver och nit omfatta dess utveckling och höra dess opinion. Utgående ifrån denna åsigt, hafva vi sökt erhålla del af förhandlingarne vid det möte, som hölls med de deputerade i Skaraborgs län, för att närmare erfara på hvad sätt och i hvilken form de deputerade uttalat sin tanka. Vi vilja af dessa förhandlingar meddela det yttrande af en deputerad, hvari nästan alla öfriga deputerade, i hvar för sig afgifna yttranden, hufvudsakligen instämde. Blott en deputerad reserverade sitt enskilta votum, att artikeln spanmål skulle bibehållas såsom räntepersedel. Sedan alla yttranden voro afgifna, framställde landshöfdingen, i enlighet med det bekanta Palmstjernska cirkulärets föreskrift, den proposition: Om länets deputerade helldre än att antaga den förändring, som bibehåller de trenne räntepersedlarne Spanmål, Smör och Dagsverken, men förvandlar öfrige smärre räntepersedlar i penningar, viil låta det förblifva vid närvarande förhållande ? hvilken proposition besvarades med 16 ja mot 5 nej. Det ofvannämnda anförandet lydde sålunda: Wadsbo fögderiers samtliga församlingars ombud uttryckte vid detta tillfälle, den 23 sistlidne Mars, då de valde sex, nu hitkallade deputerade att deltaga uti den af Kongl. Maj:t räntegifvarne sörunnade öfverläggning i frågan om jordeboks och hemmantals skatternes förenklande, den enhålliga beståmda önskan: Att icke någon af de räntepersedlar, som till grund för beräkning af jordeboks och hemmantals-ränteskatterne blifvit föreslagne att qvarstå, nemligen spannemål, smör och dagsverken måtte bibehållas, utan att värdet af alt, hvad under dessa titlar föreslagits att qvarblifva, måtte i stället, lika med hvad Rikets Ständer i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga proposition, redan, afgjort angående de så kallade småpersedlarne, bestämmas en gång för alla uti penningar, nemligen i silfver efter 1830 års myntfot till ett belopp motsvarande medelvärdet af markegångspriserne under 20 år, räknade tillbaka från den tid, då reglering i sådant fall blir verkstäld. Jag för min del, och hvad jag tror mig fullt öfvertygad, äfven öfriga Wadsbofögderiers deputerade anse oss följaktligen icke kunna annat än här vidhålla attalande af den vår oförändrade öfvertygelse, att endast på så sätt kunna vi hoppas, en gång få se en gräns satt för våre jordskatters oupphörliga stigande; — likasom erfara förskoning från det svåra lidande, som vållats af skatternas höjande just i missväxtår; — vidare få se ett slut på de obehagliga strider emellan de olika intressen, räntegifvares och räntetagares; — få hoppas att se jemnad den olikhet som nu äger rum emellan lika skattskyldige, men af hvilken den enes skatt utgår till Kongl. Maj:t och kronan direkte, den andres är anslagen till särskilde embetsverk, korpser eller personer; — likasom, att en gång hafva bestämde, och vinna kännedom om, hvad våre skatter verkligen utgöra, och ej behöfva frugta, att de ett kommande år blifva ända till 50, ja kanske 100 procent och deröfver, drygare än under det innevarande, eller förflutna året; — äfvensom, i ett allmännare hänseende, att hela uppbörds-, redogörelseoch kontrollverket öfver stätens inkomster skall vinna förenkling, och med samma en högst betydlig besparing beredas statskassan; — samt den stora olikhet, som nu existerar emellan de bördor, som innevånarne i visse län, deribland Skaraborgs, få vidkännas, emot innevånarne i andra län, der ifrågavarande skatter redan i långliga tider utgått ester gamla kronovärdet i penningar utan förvandling, såsom i Blekinge, Malmöhus, Christianstads och Bohus län, må mildras igenom stadnande vid hvad denna skillnad nu är. Den förfärliga höjning, som igenom de beständigt stigande beräkningsgrunder för förvandlingen räntegifvare i Skaraborgs län, äfvensom i de öfriga uti lika predikament varande län, redan fått, och årligen få vidkännas, skall än vidare, och fruktansvärdt högst betydligt, kommer att ytterligare ökas i följd af den förändring med markegångsprisens bestämmande, som, enligt sednaste Rikets Ständers beslut i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, kommer att grundas, ej som