nära införlifvade med Englands tillvaro. Men Englands väl beror på dess folks moraliska ståndpunkt. Om Frankrike sjunkit i den djupaste förnedring, så härrör det mindre från dess regenters sjelfviska ärelystnad, än från dess egna brott och otyglade lidelser, hvilka ensamt gjort en sådan förnedring möjlig. Om England stått orubbligt midt under stormar, som skakat Europas innersta, så har det derföre mindre att tacka dess statsmäns omtanka och patriotism, än dess folks religiösa anda, upplysta förstånd och moraliska storhet. — Låtom oss nu, när kommande revolutioner draga ihop sina mörka moln kring Europas olycksdigra horiront, paminna oss, att utländska sienders mäktigaste förening aldrig kan skada ett land, som är troget emot sig sjelst. Vi hafva undgått stora faror, emedan vi aldrig glömt att ett lands institutioner, ehuru felaktiga, aldrig godtyckligt böra förstöras; att reform alltid är en stor pligt, men revolution oftast ett stort brott; — emedan vi under alla pröfningar och frastelser aldrig glömt att rättvisa, ordning och lag äro de högsta och heligaste emanationer från den store verldsstyrarens thron, och att så länge vi gifva kejsaren det kejsaren tillkommer, så gifva vi också Gudi det Gudi tillkommer. ERE EE RR ER ER er rr RA RENA CNRS ÄN SRS ARNAENERSENAED