—— ———— va stämt, slagit upp notböckerna, snusat och 7 putsat ljusen, uppstämde en liflig och fullstämmig promenadpolona se, hoppade hjertat i bröstet på de unga, anticiperande på hvad fötterna snart skulle göra. Kuno öppnade balen med aldsta fröken Tigerhufvud, som hade rätt ill en sådan utmärkelse, i anseende till sin hörd, baron Liljenfeldt följde så med Gunilla vid handen 0. 8. v., och om äfven turerna gin80 något cirkladt, så gingo de äfven så mycket mera ordentligt, och herr Lindor, som åt sig utvalt en helt liten flicka, för att ej väcka jalousie hos Jomfru Jörgensen, var tillstades öfver allt, der det behöfdes, för att ställa i ordning der som det möjligen blifvit något trassel. Härpå följde en vals, som öppnades af hr Lindor med Gunilla, på grefvinnans särskilda nådiga tillsägelse, och så en frangaise. Detta var nu pröfvostenen för dansvetandet, och herr Lindor hade den tillfredsställelsen, att det gick ganska bra och till allmän belåtenhet. Val hade en och annan af mödrarne anledning att tillhviska sina döttrar: mera rak i ryggen, charlotte, ut med fötterne Constance, Åbröstet ut och magen in, Sofi; har inte herr Lindor sagt det hundrade gånger, eller till sina söner: inte så krokig i knäna, Carl Göran, på tårna och inte på hälarna, Fritz, se inte så hangfärdig ut, kära Filip, men det la