Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1853, sida 2

Styckegods. En ung Norreska som lots. Ähe Illi strated London News innehåller följande haltrika bi rättelse: SAngbåten Neptun, kapten Brownless, på res från London till Petersburg, öfverfölls i Nordsjön : stormarna, som rasade den 26, 27 och 28 Novembi och som förorsakade så rysliga förödelser på östra ka sten af England. Omkring midnatten den 27, då o kanen hade uppnått sin högsta höjd, kom Lindesnäs sigte. Kapten Brownless fann att hafvet under nor ska kusten var betydligt lugnare och styrde derför mot land. Då vädret likväl fortfor att vara hårdt, be slöt kaptenen att söka skygd i Fleckefjord. För dett ändamål behöfdes en lots, och unionsflaggan hissade på förmasten. En stund förflöt, och man började frukt att ingen båt skulle våga sig ut, då man slutligen fic sigte på ett litet föremål under land, hvilket snart be fanns vara en bat, som rodde rakt mot skeppet, oc då båten kom närmare, huru stor blef icke kaptenen och skeppsfolkets förvåning, att bland besättningen p båten varseblifva en qvinna! En lina kastades ut til båten, hjeltinnan lindade den ett par gånger kring lit vet och klättrade upp på fartyget riktigt som en sjö man. Båten, som var af skröpligaste slag, var redai till hälften fylld med vatten, då den qvinliga lotsei nådde fartyget, och följaktligen den lilla besättningen som bestod af tre man, alldeles genomvåt. På kapte nens befallning blef hon försedd med torra kläder a uppasserskan ombord, under det hennes egna torkade Det romantiska af saken förhöjdes ännu mera, genon att hon var vacker; endast omkring 25 år, vexten nå got öfver medelmåttan, vacker och frisk hy, sköna, ut trycksfulla, mörkblå ögon, jemna, hyita tänder och ljus hår. — Besöket af en så vacker ångbåt, som Neptun var för Fleckefjord något ovanligt och passagerarne ocl besättningen blefvo gästfritt emottagna. Kort innar den hjeltemodiga, unga flickan lemnade ångbåten, had sjömännen och eldarne bland sig gjort en insamling för henne af omkring 3 K. Kaptenen uppmanade pas. Sagerarne att äfven bidraga, och då han vinkade slie kan till sig, för att mottaga penningarna, fattade hor kaptenens hand och kysste den under tårar. Derestein gick hon ikring till passagerarne, kysste deras händer, tog afsked af sjömännen, hvilka, icke nöjda med ett blott och bart handslag, sökte få en kyss; två eller tre af dem, som sågo bättre ut, lyckades deri, men icke någon af deras mera nedsölade kamrater. Då hon gick ned från sidan af fartyget, uppställde sig hela besättningen frivilligt vid trappan, och en bland dem, som hade tagit sig en mera upphöjd plats än de öfriga, sträckte ut öfver flickans hufvud en båtshade, från hvilken unionsslaggan svajade, och då båten stötte ut från fartyget genljöd från passagerarne och besättningen ett skallande, trefaldigt hurra, samt viftades med näsdukar, till dess båten var ur sigte. —LLv—— .z9— .X.twYAAwmmun——— — —————————OAOnmmmm— LL --rs