Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 52.) Han skref nämligen till sig sjelf ett bref af följande innehåll: Min hedersbror! Hur länge tänker du då att ligga der nere på bondlandet? tycker du att det är skick och skäl att så der gräfva ner en talang, som borde glänsa inför ett stort publikum? Här i Stockholm är man alldeles i raseri öfver att du lemnat theatern, och knappast kan någon af solodansörerne träda fram, utan att publiken ger tecken till otålighet, och det höres endast rop på: Linder! Linder! Men ack! Linder kommer icke. Skall då ett obetydligt missförstånd med en ballettmästare, som publiken ej vill veta af, beröfva publiken nöjet att få se sin älsklirg? Men om det nu är så, att du framhärdar i din föresats att icke vidare taga engagement vid vår kongl. theater, så står dig ju lyckan öppen på andra håll. Jag känner allt för väl din patriotism att vilja lefva och uppoffra dig för ditt sadernesland, men ditt sadernes