Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1853, sida 1

att lasa det, och det gjorde på henne åsystad verkan. När hon nästa gång träffade herr Linder, var hon tankfull, un peu douillette — herr Linder såg hvad klockan var slagen — de begge kontrahenterna voro snart sams, som det heter i Ostergöthland. Men ett moln samlade sig öfver deras hufvuden, hvarpå de ej voro beredda. Det var dagen före slutbalen, så infann sig på Ragnarsborg en person af tvetydigt utseende, och yrkade i häftiga ordalag att få tala med jomfru Jörgensen. Han lät icke genera sig, utan inträdde i stora salongen, der han fann jomfrun, jemte en större mängd af den andra samlingen. Det var en äldre man, klädd i svarta, något slitna kläder. Jomfrun blef i början häftigt förskräckt, men bemannade sig snart. Mannen bad att få veta hvem som vore herrn i huset, och sedan han blifvit visad på grefven, steg han dristliga fram. — Jeg er kommen hertil, — sade han, — for at reklamere min Datter, der har löbet ifra mig. — Troe ham ikke, — inföll Jomfrun ifrigt, — det er kun Snak; han er slet ikke min Faer. — Hvorledes ved de det? — sade mannen helt naivt, adresserande sig till henne. — Dit