ma valgörenhetskansla liknande ansträngningar för de undertryckta folkklassernas upplyftande. Tusentals personer sträfva med stigande hängifvenhet, att frigöra den stackars slafven, att göra en menniska af honom, en upplyst och tänkande samhällsmedlem, med samma frioch rättigheter som hans medborgare-bröder af annan färg. I Frankrike och andra fasta landets stater, röjer sig ett tydligt framåtsträfvande till förbättring al de arbetande klassernas villkor. År ifrån år blifva dessa rörelser allt mer talrika och versamma, i samma mån som hvarje menniska lär sig att i sin medmenniska se en broder, af hvad vilkor, färg eller land han vara må. Men det är en stor rörelse, som öfver alla andra måste betraktas såsom folkets stora sak, det är fredens och det allmänna broderskapets sak. Detta är framför allt de arbetandes sak. De må tala olika tungomäl och lefva under olika styrelser, men de äro alla bröder; de utgöra arbetets stora brödraskap; de hafva samma intressen: hvad som förtrycker den ene, förtrycker och den andre. Arbetet är deras gemensamma arfvedel, och denna arfvedel skulle vara rik och herrlig, om den ej förstördes al kriget. Detta omättliga odjur har utsugit blodet ur arbetets ådror; det har gödt tusen bataljfält med benen af arbetets söner, och under fredens tider beskattar det deras barns bröd, för att betala äran af det förfärliga brodermördandet. Måtte alla arbetare i olika länder förena sig och störta detta odjur, som så länge närt sig af deras lif och flit, från sin thron! Låtom oss bilda, vi ock, en helig allians, och säga till verlden: vi äro bröder och vi vilja icke slå ihjäl hvarandra. Låtom oss säga detta med ett hjerta och en röst, och kriget skall dö och vi skola begrafva det i samma graf med alla de olyckor det frambragt! Då skall arbetet ännu en gång uppstå och lefva på nytt i all dess ursprungliga ära, och öfverflöd och fred skall åter gästa alla dess barns boningar. Hvad! Om J talen franska, tyska, italienska eller magyariska — äro vi dock icke alla bröder? Hasva icke edra händer hårdnat likasom våra vid samma arbete? Klappa icke edra hjertan med samma bekymmer, samma känslor, samma böjelser? Vi räcka eder en broderlig hand. Viljen J emottaga den och förena eder med oss till ett heligt korståg emot kriget, arbetets oförsonliga fiende?