om, innan han kunde hinna att så svar på sitt bref, hvarför, då det nu var på sjette veckan hans hår här och der började visa sig i sin naturliga färg, hvilket blott osullkomligt hjelptes genom svart hårvax. hvarpå han ännu hade tillgång, och hvilket hade den olägenheten, att då han dansade, och blef varm, det började rinna i små svarta bäckar utåt hans panna och tinningar, och när slutligen den efterlangtade asken kom, och operationen således kunde verkställas, befanns att det inneliggande pulvret till fårg och utseende icke oväsendtligt skiljde sig ifrån det han sorut begagnat. Här var dock icke något val, det gällde att på slutbalen vaincre ou mourir som en vacker ung man. M:r Benoit beslöt således att våga försöket, som ock väl icke gerna kunde mer än misslyckas. Men det är ibland som om alla olyckor sammansvurit sig emot oss — m:r Benoit gned in pulvret den ena aftonen, och uppsteg andra morgonen med — ljusblått hår. Till all olycka låg m:r Benoit icke ensam i det rum, som var åt honom anvisadt, herr Linder och några bland de ostyrigaste af pojkarne voro älven der inlogerade, och man visste icke huru fort man skulle komma i kläderna, för att ut och sprida omkring, att m:r Benoit hade ljusblått hår. M:r Benoit har ljusblått hår, m:1 Benoit har ljusblått hår! ljöd det i korrido