pital, som sammanlagt med det som representerades af hans egen talang, borde vara mer än tillräckligt att betrygga deras bergning. Jomjsru Jörgensen var länge döf för hans böner, emedan hon ansåg partiet under sin värdighet, helst nu, sedan hon fått lite vind i seglen, och kunde slå sig ut på egen hand; men herr Linders var en slug man, som icke förlorade modet vid första motgången, utan höll i sig. När han såg den ena stormen efter den andra afslagen, beslöt han att begagna list. (Fortsättn.)