Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1853, sida 2

Emellertid var det en, som visade sig ej mera hafva sinne för den allmänna glädjen. Det var m:r Benoit. Han sökte ensligheten, kurtiserade ej mer, dansade ej mer — med ett ord: han var ej mer, som förr, den glade. Och hur kom det till? var han kär? åh nej, men hade gjort en stor förlust. En mindre hade han afven gjort, men dervid var ingenting att fästa sig, då han snart fick igen hvad han förlorat. Saken var den, att man en gång på Ragnarsborg trakterat sig till middagen med hummer, kommen från Götheborg, och af grefvens kommissionärer, herrar Bäckström Westman i Linköping med mycken artighet, och emot uppdebiterande af en motsvarande summa i böckerne afskickad till det grefliga köket. Den var egentligen ämnad att begagnas i en pastej, vid slutbalen, men sedan hushållerskan