— ra anstalter. Jomsfru Jörgensen var så upptagen med att gifva råd till höger och venster, hur den eller den friherrinnan, den eller den brukspatronessan med sina döttrar skulle vara klädda, att hon knappast hann att tänka på, hvarken Kuno eller herr Linder; m:r Bånoit gaf sista retouchen åt elevernas korrekta prononciation, och herr Linder satte kronan på sitt verk, genom att inösva en eller annan af sina utmärktare elever i mazurkan. Bjudningar utskickades åt alla håll till respektive föräldrar och andra ortens herrskaper, och ett dussin bjudningskort skickades till Linköping till lika många herrar ossicerare, genom hvilkas närvaro man trodde ge balen Ålustre, och ifrån samma stad reqvirerades musik af den bästa lifgrenadierernes musikorpser kunde erbjuda. En kokerska, också från Linköping, hade redan anländt, och var i full fart med att rusta till gelker, a la dauber, citroncreme, glacker: en gammal major i grannskapet, kånd för sin stora skicklighet att laga punsch, hade fått en hemlig påstötning att infinna sig på Ragnarsborg, hvarvid han också fick tillfälle att praktiskt ådagalägga sin talang, hvilket mycket smickrade honom, och hofmästaren gjorde de mest noggranna öfverslag i vinkällaren, för att försäkra sig att det skulle räcka till, vid hvilket bestyr han biträddes af stallmästar Rust,