Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1853, sida 1

hur skulle hon kunnat tillgripa den? det vore ej möjligt utan att visa sig otacksam emot sadren, och dessutom skulle det kanske ej hast annan foljd, an att han fördubblat sin ömhet emot henne. Ju mera hon hos sig narde dessa sorgliga tankar, ju mera sann hon lifvet tungt; hvad kunde hon också hoppas af lifvet? hon hade ingen att lefva för, ingen som hon kunde göra lycklig! Hon hade icke ens den trösten, att genom någon nyttig verksamhet kunna gagna en efterverld; ty oaktadt sitt onekligen ljusa hufvud och sina vackra kunskaper, hade hon ej denna skapande kraft, som genom ett författarskap kunde göra sig fruktbärande — några talanger egde hon i ölrigt icke — hennes vetande var således ett dödt kapital, hela hennes tillvarelse var utan ändamål — detta kände hon måhända lisligare an hon hade egentlig anledning till, och dessa tankar samlade sig slutligen till en enda önskan — den, att så då. Och när sådana tankar väckas hos ett barn, äro de vida uppriktigare än vid en mera framskriden ålder. Om Linnea till sitt lynne varit mjeltsjuk, så skulle hon haft njutning af sin smärta, men det var icke förhållandet Det är blott i toma föreställningar, som mjeltsjukan uppletar anledningarne till sina sorger; den kommer af bloden och någon oregelbundenhet