Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1853, sida 3

—— pa—!r wr— ä—U— ————— — hon företradesvis fastade sig, och sälunda bildade sig ett slorilegium af ider, hvilka för henne sedermera gälde såsom vetandets grundlagar. Det var knappast någon som visste om, att Linna egde dessa sällsynta kunskaper, ty dels var hon nästan aldrig ibland menniskor, som skulle hafva vetat att värdera dem, dels I var hon af naturen för blyg för att förråda dem, då det skulle ha kunnat få utseende af ett skryt; men för Clara kunde det ej länge bli doldt, huru mycket hennes väninna stod öfver henne i bildning. Och då kännemärket på all verklig vänskap är, att man vill dela allt med vänner, erfor snart Linnsa ett behof att göra Clara delaktig af sina skatter i kunskapsväg, och man föreställer sig lätt med hvilken förtjusning den efter ljus törstan2:g— Z— de Clara skulle omfatta tillfället att rikta sitt kunskapsförråd, heldst hon äfven derigenom gjorde sin vän ett nöje. Nu imellertid var det Linnas personlighet, vid hvilken Clara med hela sin själ fästade sig. Och denna personlighet var ock i hög grad intressant. Om man rätt betraktade Linna, så var det ej svårt att upptäcka, att hon af naturen var ämnad att bli vacker. Men en snedhet i ansigtet, en följd af sjukdomen, gjorde att harmonien i hennes drag var störd. Sedt i profil, från högra sidan, skulle man kunna