Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1853, sida 2

————————————— ———————— — njuter anseende, om han i ekonomiskt hänseende är oberoende, och om han slutligen är af god härkomst, så äro de vänsendtligaste yttre hinder, som stå i vägen för ett vänskapsförhållande, undanröjda. Nu kom särskildt dertill, att Flerån, genom sin patrons föranstaltande, fått sig tillagd titel af direktör, att hans namn ofta blifvit med beröm nämndt i Trädgårdsföreningens handlingar, att han var en bland de verksammare medlemmarne i Linköpings hushållsällskap, och det behöfdes väl icke mer, för att han med full rätt skulle känna sig vara jemnlike med en komminister. Det fanns således möjlighet af vänskap emellan föräldrarne, och i följe deraf möjlighet af vänskap emellan barnen. Det kunde alltså ej vara nedlätenhet af Clara, då hon sökte Linnsas sällskap. Och redan första aftonen då de voro tillsammans, erforo de ett behag af att samtala med hvarandra, att meddela hvarandra sina iakttagelser och känslor, som de aldrig förut erfarit, och då de slutligen skiljdes, var det med öfverenskommelse att påföljande dag åter träffas. Hvad Kuno beträffar, så blef han väl på detta vis något undanträngd, men det vari det hela lyckligt, ty Clara fann sig numera ej i nödvändighet att samtala med honom emellan fyra ögon, vissa misstankar hos de öfriga flickorna fingo ej vidare näring, och Clara var be