Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1853, sida 2

nerhe: att det vore grundadt på både ekonomiskt riktigare, sannare och äfven mera kristliga principer än prohibitivåtgärderna, då man folken emellan alldeles icke kan hafva större moralisk rättighet, att söka grunda fäderneslandets förkofran derpa, att hindra andra folks förvärfskällor och sålunda tillskynda dem förluster, mera än den enskildta i staten har rättighet att rikta sig genom direkta åtgärder till sina grannars och andras försång. De visade huru detta system omintetgjorde dess förmenta eller partiella fördelar, genom hämmande af handeln och näringarne och deras inkomstkällor folken emellan, liksom genom kapitalernas inledande på företag, hvilka icke äro byggda på säker och varaktig grund, utan på ändring underkastade tullförfattningar, och sålunda särdeles utsatta för att föranleda de dervid sysselsatta arbetarnes obestånd med alla deraf följande olyckor; och likaledes huru det särskildt skadat de länder, hvilka i deras inrikes handelsoch industri-förhållanden stödja sig på prohibitiva åtgärder. Deras åsigter kunde då ännu icke tillvinna sig gehör, annat än i mycket partiella fall. Sir R. Pecl lyckades ali fällständigt genomföra frihandeln 1846, att i afseende på spannmäl taga sin början i Febr. 1849. De öfriga länderna synas då ännu befunnit sig i samma ställning som Engelska folket. under hans ofvannämnde företrädares tid. De ansågo hans åtgärder såsom vådliga experimenter, som troligen endast kunde blifva af korrt varaktighet. Frihandeln med England öppnades utan reciprocitetsvilkor, med så låga tullar att de endast försäkrade staten om dess nödvändiga inkomster, utan beräkning på några fördelar af skyddssystem, hvars bedräglighet man öppet erkände på grund deraf att, om än det gagnar i enskildta fall så skadar det dock i dess följder allmänna industrien och sålunda de staters välstånd som derpå fölita sig. Om än ministeren har makt att i vissa fall neka fri införsel till England, åt de länder, hvilka visa ogenhet för införsel af dess produkter, så är det dock icke mig bekant att den ännu i något fall begagnat sig af denna rättighet. Stundom syues man trott att Englands politik innefattade särskildta afsigter att rikta landet genom andras förfång, på något sätt hvars beskaffenhet man änuu ej kunde utröna; men Engelska folket hade vunnit den öfvertygelsen, att ett folk mest och varaktigast riktar sig, då det, under lifvande af egen handel och industri, också kan rikta dess consumenter bland de öfriga folken. Navigationsakten, som i flera fall försäkrade handelsrörelsen at dess egen handelsflotta, afskaffades saledes äfven. Fri täflan öppnades med alla andra länder och hela verlden uppmuntrades att sända dess produkter till den allmänna, storartade expositionen, på det England lättare skulle blifva i tillfälle erfara i hvilka fall det öfverträslades af andra nationers konstskicklighet, och engelska handlanden lättare kunna inhemta hvarifran verldshandeln kunde förses med de bästa produkterna. En annan styrelse af män, hvilka, i hvad de sörmådde, hyllade de äldre principerna och ville modifiera frihandelssystemet, banade sig nu äter väg till makten. Man började vid förra årets ingång redan med farhåga betrakta det inflytande detta kunde hafva på exporten af äfven värt lands modernärings produkter. Men denna styrelse förmådde ingen ting uträtta åt det håll den önskade, utan måste genast beqväma sig att följa den nya utstakade banan, och snart åter rymma fältet åt dem hvilka förklarat sig beredda att vidare genomföra frihandelsprincipen i sin helhet. Det är af omätlig vigt för vårt lands jordbruk att vi sålunda sett faktiskt bevisadt, hvad man visserligen kunnat ana, att ingen styrelse i England numera kan uppehålla sig som icke stödjer sina åtgärder på frihandelsprincipen, och vi se den här och der småningom vinna insteg i några andra länder. Svenska landtbrukets utsigter för framtiden hvila derföre nu på en säkrare grundval än tillförne. Att utveckla alla de gynnsamma inflytanden som vi hafva att förvänta framdeles, i mån de nyssnämnda principernas riktighet för hvarje lands förkofran småningom blifva, om än långsamt, allmännare erkända, skulle här föra allt för långt. Vi hafva emedlertid vunnit det väsendtligaste syftemålet, en säkrare utsigt till afsättning af alla våra landtmannaprodukter på verldsmarknaden, så snart de hos oss genom ökad produktion falla till ett export medgifvande, pris, som ändock alltid eller åtminstone länge synes böra blifva lönande för syenska landtbrukaren, hvilken under så många ar ej sällan varit nedtryckt af priser, som knappt ersatte produktionskostnaden. Vi finna att Englands årliga spannmalsimport år efter år stigit så att den nu uppgår till 10 millioner qvarters, hvilka också för framtiden synas behösliga; och vi hafva derigenom redan sedan 1849 rönt fördelen af i allmänhet mycket jemnare sädespriser, vida fördelaktigare än innan engelska tulltarifferna först började att så småningom nedsättas, för omkring 12 å 15 år sedan. Vi blifva också i följd häraf framdeles mera oberoende af den tillfälliga stegringen af våra rågoch kornpriser, som brärvinsbränningen föranledt, sedan potatisproduktionen visat sig osäker. Sedan . engelska landtbrukaren började inse att det skydd mot utländsk medtäflan, hvarpå han så länge varit van att förlita sig, skulle beröfvas honom, fann han nödvändigheten af att, genom ihärdiga ansträngningar samt slöjdernas och vetenskapernas tillkallade förenade biträde, föröka sin produktion, och åkerbruket har sedan dess gjort förut exempellösa allt jemt stigande framsteg. Men under detta har handelsfriheten så lifvat alla näringar, ökat arbetarens välstånd och I I I I )