— ——— ————— — om Svenska jordbrukets framtid. Uti ett bihang till Mariestads Weckoblad förekom för kort tid sedan en från söreständaren för Degebergs nu upphörda LandtbruksInstitut, hr Edvard Nonnen, till Kongl. Landtbruks-Akademiens Förvaltningskommittå ingifven berättelse, deri många intressanta upplysningar meddelas om landtbrukets stallning och bedrifvande på nämnde egendom. Utrymmet medgifver oss dock ej att intaga berättelsen i sin helhet. Vi måste derför inskränka oss till endast slutet, handlande om Svenska jordbrukets framtid, hvilket utgör en särskilt del för sig och dessutom är af ett mera allmänt intresse. Det lyder sålunda: De allmänna utsigterna för jordbruksnäringens närmaste framtid, utöfva ett så väsendtligt inslytande på landtbruksläroverken, ocn de derifrån utgåendes sramtida gagnande verksamhet, så för dem sjelfva som för det allmänna, att de icke böra med tysthet förbigås i en årsberättelse som denna, helst när så märkliga tilldragelser i detta fall inträffat under de sednaste åren och speciellt under det sista. Bland vårt landtbruks allvarliga skuggsidor kan man då ej undgå att nämna, huru under sednare tider månget vådligt egendomsköp blifvit ingånget till allt mera stegrade priser, af personer hvilka sakna tillräckligt rörelsekapital. De, hvilka sålunda kommit i beroende ställning, måste söka inkomster för dagen, taga vanligen sin tillflykt till bränvinstillverkningen som, i afseende på nettobehållningen, är så bedräglig att flera derpå torde hafva förlorat än vunnit, ock kunna de ej afse de varaktigare och större jordförbättringar, hvilka ersordra förlag. De äro således urståndsatta att verka något väsendtligt för landtbruksyrkets vidare fullkomnande; och skogarnes sköfling, som nu väcker så vil grundade bekymmer, är en vanlig följd af sådane egendomsköp. Missgynnande conjuncturer, som möjligen kunde drabba jordbruket, skulle i första rummet välla dessa jordegares obestånd och kunde deras fall troligen icke aflöpa utan allmännare förlägenhet. Lyckligtvis finnes dock nu ingen särskild anledning att emotse andra missgynnande förhållanden än dem som lätt föranledas af missvexter, beroende på ogynsam väderlek, och dess så mycket menligare inverkan på mängden af vår åkerjord derföre, att den icke blifvit bringad till den högre grad af bördighet, som vi numera veta är möjlig att uppnå genom användande af kapital för dikning, skonsam behandling med gräsläggning, anskaffande af ett förskott af gödningsmedel, rotfrukters odling i stort till utfodring, ladugårdsskötselns fullkomnande m. m. Bristande afsättning för landtbrukets produkter utgjorde förr den hindrande stötestenen, som man alltid mötte vid frågan om jordförbäuringars ändamålsenlighet, och hvilken nedslog svenska landtmannens förboppningar. Prohibitivssystemets upphörande i England har dock för oss, i detta väsendtliga hänseende, öppnat ljusare utsigter, hvilka vi nu med allt mera säkerhet se realiserade; och skälen, hvarpå vi nu med mera visshet kunna grunda detta omdöme, böra här i korthet anföras. Redan för 25 år sedan förfäktades nyssnämnde åtgärd af Canning och Huskisson, och de, hvilka efter dem arbetadt för frihandelssystemet, framställde isyn