mdra representativt styrda stater, att i samma nån fortgå, som kulturens och industriens ramgång göra friheten till ett alltmer dyrbart vilkor för samhällsskickets lyckliga och välgöande inverkan på individernas belägenhet, och således icke endast regenterna (ty, uppriktigt alat, äro de oftast denna srihets minst farliga motståndare), utan äfven de af gammalt med öreträdesrättigheter och uteslutande privilegier så väldigt utrustade stånd och klasser måste etergifva och erkänna de med menniskorätt ch menniskovärde välförenliga medborgsmannarättigheter. Dessa eftergifter kunna, här och ler, vara mer eller mindre påkostande för de synnade; de kunna ännu utkräfvas mer eller mindre välbetänkt af de lidande; och erkännandet deraf i lagar och institutioner kan gå mer eller mindre långsamt, alltefter regeringarnes förmenta fördel af det gamla statsskicket och folkets intellektuella och materiella utveckingsgrad; men det går dertill — och banan ir numera så uppröjd, målet så klart antydt, såväl af folkens religiösa och moraliska känsla, som af de ständigt vexande behofven utaf inbördes gemenskap, likartade inbördes förhållanden samt fördomars och låga personers aslägsnande, att den, som ännu tviflar på framskridandets lyckliga gång, måste vara blind för tidens tecken, och den, som inbillar sig kunna hindra slägtets framsteg, vare sig genom förvillande begrepp eller tyranniskt tvång, säkert till egen skada skall finna sig bedragen. RR RR RR