.ÖG ————— —— —ö med, säsom gratiselev. Af dessa hörde Carl Göran Palmsvärd och herr Fummelberg till de så kallade ohjelpliga, ty hvarken kunde de göra några steg ordentligt eller komma ihåg sina turer, eller stod det i deras magt att hålla takt, hvarför de ofta voro utsatte för begabbelse, men det hindrade dem likväl icke att arbeta lika friskt i sitt anletes svett, och Linder, som icke gerna skulle halva sett, att antalet af hans elever minskats för en så ringa orsak, att de ej kunde lära sig något, lät sig angeläget vara att egna sin synnerliga omsorg just åt dessa begge, uppmuntrade dem på allt sätt, och lagade alltid att han hade en af dem på hvardera sidan om sig, för att ge dem en knuff i ryggen, då de skulle dansa fram. Hvad Kuno beträffar, var herr Linder ej rätt nöjd med honom. Kuno kunde nämligen till att börja med alldeles icke förmå sig att bocka sig så som herr Linder föreskref — han påstod att det måste se stelt och tillgjordt ut, och Gud vet om han ej hade rätt deruti. (Fortsättn.)