Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1853, sida 1

det några år varit anstalld vid Ottenby stuteri, såsom underlärare i ridkonsten, hvarefter han blifvit hedrad med namn, heder och värdighet af stallmastare. Om det kommer an på att dra till med en äkta kötted, så må ingen försöka att mäta sig med honom, och Bacchus dyrkar han med det besked, att han derföre blifvit utmärkt med de vanliga insignierne — de nämligen, hvilka taga sitt högsäte kring midten af ansigtet. Att äta vid herrskapets bord, såsom de andra mästarena, deraf skulle han måhända finna sig generad, hvarföre han har sitt kosthåll nere hos inspektoren. Man må dock icke tro, att han tillåter någon att fela i respekt emot sig; då skulle man väl få se, att man hade med gamla Rust att göra, och oaktadt sina små ovanor, eger han äfven aktning af ortens possessionater, heldst han är en grundlig hästkännare, ja mången af dem sätter honom vida högre än både språkmästarn och dansmästarn. Han synes vanligen i en kort grå vadmalsrock med ståndkrage, en gammal mössa med passepoile och kokard, en röd väst med hvita tennknappar, gula skinnbyxor och höga kragstöflor, försedde med ett par väldiga sporrar af jern. I sin hand bar han efter omständigheterna en piska eller florett. Hvar söndag går han i kyrkan, har då en blå rock på sig, hvarpå synes en tapperhetsmedalj, i sitt blå