Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1853, sida 2

ningen, under det visserligen äfven å andra sidan personer uttala sig till fördel för saken. Vi hafva ansett oss böra blott omnämna detta faktum, utan att ännu ingå i något eget bedömmande af den nya banken. I sammanhang härmed vilja vi nämna, att enligt Svenska Tidningen, Rikets Ständers Bankofullmäktige den 24 Februari beslutat och till K. M:t ingått med underdånig anhållan att undfå del af det underdåniga förslaget till reglemente för Svenska Handels-aktie-banken, som blifvit till K. M:t aflemnadt, för att deröfver afgifva det yttrande, hvartill nämnde försiag, med afseende å Rikets Ständers Banks verksamhet, adkerhet och fördel, må kunna föranleda. enskilta underrättelser från Stockholm förmäla, att en petition emot oftaberörda Bankföretag lärer vara å bane ifrån flera medlemmar af Stockholms börs. Dusseldorsr har, hufvudsakligen till följd deraf att de båda utmärkta Norrska målarne Tidemand och Gude der först gjort sina studier och sedermera bosatt sig, blifvit en ny medelpunkt för den nordiska målarekonsten. För närvarande vistas der, berättar A.B., trettio skandinaviska konstnärer, af hvilka flertalet utgöres af norrmän. Af svenskar nämnas: B. Nordenberg och N. Larsson; vi tro oss kunna tilllägga: P. Södermark, d. y. och m:lle Amelie Lindegren. Dessa konstnärer hafva här, likasom de alltid brukat göra i den eviga staden, Rom, firat ett julgille, till hågkomst af fosterbygden. — Tidemand och Gude arbeta tillsammans på en stor målning: likfärd i Hardanger, som skall bli ett motstycke till deras berömda: brudfård i Hardanger. — Den unge norrske landskapsmålaren Eckersberg har lemnat Dusseldorsl, för att i ett sydligare klimat (på Madeira) söka bot för sin lungsigtighet. — Vår unge historiemålare, J. Blommår, om hvilken man nyligen läste, att han i Rom ingått äktenskap med en mille Jansson från Helsingfors, har nyligen i Rom aflidit. Hans död är en stor förlust för den svenska konsten. Under sitt vistande i Paris begynte Blommår behandla nordiska sagoämnen såsom föremål för sin konst, och de taflor han i denna genre hemsände till fåderneslandet, väckte lifligt bifall. Hans skära, lisliga framställning af elfvorna i lunden och sjöjungsrurna på hafvet innebar en lycklig lösning af den svåra uppgiften, att försona dessa sagans dunkla, mera anade än klart fattade gestalter med målarekonstens behof af bestämda, åskådliga bilder. I Rom tycktes han hafva öfvergifvit denna genre och egnat sig åt den strängare historiska målningen. Hans sednare hemsända tafla: det Bethlehemitiska barnamordet, var raka motsatsen mot de ofvannämnda elfdrömmarne. Såvidt vi kände den unge aflidne konstnären, hade han, likasom fallet brukar vara med de flesta af våra yngre icke blott konstnärer, utan äfven vetenskapsidkare, ännu icke funnit sin rätta genre. Hvad han inom konsten redan frambragt har dock varit nog, för att bereda honom ett aktadt namn i vår konsthistoria och för att visa oss, att hans död varit oss en stor förlust. — Blommer var endast några och trettio år. Han hade länge lidit af en bröstsjukdom, som ansågs botad, men som, genom en ådragen förkylning, lärer åter hafva utbrutit med den häftighet, att den ändade hans lif. Redan vid den höga vattenhöjden för ett par år sedan, fördes i Stockholms tidningar långa diskussioner om Mälarens öfversvämningar, såsom vållade deraf att en del utaf denna sjös utlopp (vid den s. k. södra slussen i Stockholm) blifvit tillstängdt. Förgäfves visade öfverste Ericsson på det tydligaste, att dessa påståenden voro ogrundade och att vattenhöjden vid flera tillsallen, då de omrörda utloppen ännu ej voro stängda, varit lika hög och högre; sörgäsves talade det sunda förnuftet att den obetydliga fördämningen ej kunde inverka annat än ytterst obetydligt på det hela: Mälarens strandägare fortforo i sina påståenden och fordrade till och med ersättning af Stockholms stad för de förluster öfversvämningen vållat. 1 år har, under enahanda omständigheter, samma klagolåt återupprepats. Andtligen har man gifvit vika derför (hvilket man, i parenthes sagdt, hade kunnat göra längesedan) och öppnat slussarne. En insändare i A.B. har nu genom anförda zilfror tydligen visat, att vattnet i Mälaren, genom detta ökade utlopp, minskats precis i samma proportion som förr, och hvarken mA — Man stronagoarna farfgzffa