Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1853, sida 1

och dessutom anser man sig böra göra det, emedan hon är utländska, och hon således kanske endast följer bruket i sitt eget land. Jomfruen låter betala sig rätt ansenligt, hvilket ingen må förtänka henne, och har äfven derföre lyckats att omsider få sin garderob till sig, hvilken nu är ganska väl sorterad, och, man kunde säga, rik, hvilket visst icke var fallet, då hon först kom till orten. Om hon reqvirerat något mera än som behöfts för en person, så har hon derigenom blott gjort en tjenst åt ortens damer, af hvilka hon af pur artighet, men emot kontant betalning, afstår ett och annat, som hon sjelf kän undvara. Hon har sålunda etablerat en rigtig liten modehandel, och då hon vidt omkring gäller som ett orakel i smak, så anser sig numera ingen vara väl klädd, om det ej är i de af Jomfru Jörgensen föreskrifna tyger, och skall det vara rigtigt väl, så bör hon sjelf ha vid hand lagt toiletten. För ösrigt är Jomfruen af ett icke oangenämt yttre, hennes hår är väl rödt, men det är dock någonting nationelt, och har det med sig såsom vanligt, att hennes hy är utomordentligt fin och mjell, hennes former äro yppiga och hennes temperament lisligt. Att hon icke egentligen fått någon uppfostran, kan endast den mera skarpsynte upptäcka, språket skyddar henne både för att rätt förstås och missförstås,