Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1853, sida 1

— ——— — —— —— marjungsruns namn. Herr Lindor har varit vid balletten i Stockholm — det kan icke disputeras, ty han har derom betyg, hvilkas akthet icke kan ifrågasättas, men hvarför herr Lindor icke annu är qvar der, derom har han intet betyg. Han låter dock påskina, ifall någon har nog brist på grannlagenhet att fråga honom derom, att det var till följe af jalousie af ballettmåstaren, som han blef bortintrigerad, i hvilket motsatt fall han sjelf nu utan tvifvel vore ballettmästare; men herr Lindor är en öfverseende man, han finner att hvar och en är sig sjelf närmast, hvarför han äfven finner det så naturligt att ballettmästaren motarbetade honom, och om han ännu icke antagit något af de många lysande anbud han haft från utländska theatrar, så har sådant skett af lutter patriotism. Man kan således icke annat än hysa en viss beundran för herr Lindor, som i sjelfva verket för sina fötter rätt bra, och dessutom har det för sig, att bocka sig utmärkt väl, och efter nyaste methoden. (Fortsättn.)