Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1853, sida 1

och som hon sjelf skrattar mycket, så tror man vanligen att hon har nägonting qvickt eller roligt att säga. Dernäst anhålla vi att få införa herr Lindor, dansmästaren. Af den omständigheten, att han vid ankomsten till Ragnarsborg begärde att af grefven få ett par riksdaler som förskott, för att liqvidera skjutsen från sista hållet, skulle man kunna draga den slutsatsen, att hans kassa vore mindre väl försedd, men det motsäges af hans toilette, hvilken har en viss elegans, om också det synes att hans savoritplagg — en grön frack med blanka knappar — har varit med något utöfver den vanliga preskriptionstiden. Såsom en dansmästare egnar och anstär nyttjar han åtsittande inexpressibles och alltid skor, i hvilka han tillochmed rest ifrån Stockholm, oaktadt novemberkylan, men det var förmodligen så hans princip. Med den höjd af konstfärdighet man i våra dagar eger att efterhärma juvelerare-arbeten, är det svårt att afgöra, om de många ringar han bär på sina fingrar, eller den eleganta kråsnålen som blänker på hans nattkappa — herr Lindor torde benäget ursägta, om detta ej är rätta ordet — verkligen äro äkta, såsom herr Lindor under ett ögonblick af dispyt försäkrat hofmästaren, men det säkra är, att det icke lyckats att på en ruta i betjentkammaren dermed rita kam