Korrespondens. Stockholm d. 22 Febr. Det är nu längesedan jag lät höra af mig; men det myckna som under tiden här tilldragit sig har i verkligheten varit så ringa, i fråga om allmän vigt eller storartadt intresse, att hvarje gång jag fattat pennan, den nekat sin tjenst åt en hand, som hvarken kunnat skildra det passerade med belåtenhetens värma eller framtiden med förhoppningarnes liflighet. Under sådana förhållanden har man nog, att hänvisa till de dagliga tidningarnes sak-register, hvilket om ej alltid så redigt och riktigt, dock lemnar åt enhvar tillsalle att uppskatta tidshändelsernas mer eller mindre betydenhet eller haltlöshet. Jag har således varit tyst, alltsedan jag såg ryktet svika, om konungens tilltänkta återtagande af regeringen, åtminstone för en kort tid, för att lindra den mängd embetsoch tjenstemäns bekymmer, hvilka icke kunna få visshet om sitt öde på befordringsoch löne-vägen, samt möjligen äfven afgöra en eller annan kinkigare fråga, som den unionella interims-regeringen heldst skulle vilja undandraga sig att, utan högsta behof, definitivt afgöra. Sjelfva den ståtliga illuminationen till betygande af hufvudstadens glädje öfver H. M:s tillfrisknande, kunde ej en gång sprida någon elektromagnetisk verkan till min isolerade stålpenna; ty det var något som ingaf, att med detta tillfrisknande ieke var så, som önskvärdt vore, då oaktadt tillställningar, fester, tal och skålar, allt förblef i sitt provisoriska skick. Det är nu först, som osäkerheten synes börja aflägsnas och då man finner att H. M:t, oaktadt stundom tagande sig en promenade i täckt vagn, icke ännu anser sig kunna öfvertaga rikets styrelse, samt hörer att en långvarig badsejour är tillämnad i sommar på Sårå, vid vestra kusten af riket; får man väl tro ryktet, att interims-regeringen kommer att sortsara ännu en god tid, samt att H. M. återtager regeringen först för att i samband med den tilltänkta vistelsen i aflägsnare del af riket, på vanligt sätt tillförordna en regering under kronprinsens ordförandeskap. Då riksdagsterminen i höst inträffar, är detta förhållande af stor inflytelse på ärendenas beredning, och all anledning är således, att vi gå åter en lagstiftnings-epok till mötes, der ingenting stort blifver för landet uträttadt. Med den anda som nu råder på de inflytelserikare hållen är det nemligen troligt, att man heldst låter allt vara så som det är. Underligare torde det besinnas, att jag ej langesedan underrättat om det infallet man här fått, att upprätta en stor aktiebank. Detta synes nemligen vara väl egnadt, att sätta många pennor i rörelse och äfven min. Pengar, pengar, det är nuförtiden så många pennors föremål, att man har skäl befara att detsnart blifver alla pennors mål. Men med den saken har det varit så besynnerligt, att jag för att icke missledas och missleda, trott mig heldre böra tiga än illa tala. Den behandlades ej på det eljest hos oss vanliga sätt för bildandet af