Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1853, sida 1

hysa någon motvilja för barnen, betrakta dem blott som oting, och aro således oförmögne att sätta sig in i deras känslor eller åsigter, hvarför de ej heller kunna kommunicera sig med dem, vetande att de af dem ej kunna göra sig förstådda. Så var det med Reinius. vVetenskapen hade från hans unga år varit hans enda älskarinna, och ingenting kunde förmå honom att bli den otrogen. Väl hade en guvernant, som ett par år varit på Ragnarsborg, lagt ut sina krokar för honom, i tanka att det dock kunde vara en ressurs att bli gilt, men oaktadt alla hennes små uppmärksamheter och anläggningar, hade det dock ej kommit längre, än alt masistern 12tt henne genomgå en kurs i Roms antiqviteter — ett studium, för hvilket hon naturligtvis Visade mycket intresse — men att förmå honom att rycka närmare vår tid och dess menniskor, deruti hade guvernanten icke lyckats, hvarföre hon ock till slut tog en lysande hämd, genom att vända sin tillgifvenhet till klockaren i församlingen — något som dock endast hade till följd, att hon ett, tu, tre måste lemna det gresliga huset. När slutligen magistern med fasa upptäckte den förfärliga anläggningen, derpå gjord uppmärksam afsin vän Bäck, fattade han en sådan fruktan och motvilja för det täcka könet i allmänhet, att han såg i dem sina naturliga fiender, och hur kunde