uvrvala 918 I144uAu4.. Norge. Enligt rapport från uppsyningschesen för vårsillfisket, daterad Espever den 11 dennes, har fisket från månadens början varit obetydligt och hade, vid rapportens afgång, så godt som afstannat öfver allt. Endast i granskapet af Hisken hade man fått några valar sill på garnsättningar och stängt några få obetydliga lås. Redan den 2:dre var fisket aldeles förbi vid fastlandet, der man likväl erhållit en god fångst. Denna skulle dock hafva blifvit rikligare, om det icke varit brist på fiskare norr om Oklandsvaag, der allmogen icke väntade att sillen skulle gå till. Samma förhållande var det vid Mosterhavn, der folket, som var hemma på platsen, fiskade lyckligt på garn från den 31 Januari till den 2 dennes. Det berättas allmänt, att sillmassan från nämnda platser sökt sig inåt fjorden och varit sedd upp emot Stoksund, hvilket icke inträffat under en lång följd af år. Vid Bömmelhavn och Langevaag fiskades till den 3:dje. Längre norrut på östra sidan om Bömmelöen, i granskapet af Boröen, fortfor fisket längre, liksom det äfven den 3:te var ganska godt med garn, och ett betydligt lås sattes midt öfver vid Mosteröen. Men den 7:de var fisket förbi i Bömmelfjord, med undantag af, att sill ännu fanns i några förut satta lås. Vid Espever och vid Bömmelö till Gidsö har icke varit fiskadt sedan den 4:de. Vid Gröttefjord och vid Nöklingerne fiskades ännu ett par dagar sednare, men icke betydligt. Ållmogen höll sig nu förnämligast på sträckan från Bremnes till Gröttefjord, i hopp om att fisket i år, skulle slå till der liksom under de förra åren. Då inga tecken dertill ännu voro förhanden, började tvifvel uppstå, om icke fisket för i år skulle vara förbi, och ett icke ringa antal fiskare har redan begifvit sig dels hemåt, dels norr ut till Bueland. Privata underrättelser om sillfisket innehålla hufvudsakligen det samma som ofvanstående officiella rapport. Vi nämnde för någon tid sedan, att en kunglig komite blifvit bildad till anstallande af nödiga undersökningar för inrättande af elektromagnetiska telegraser i Norge, och för att afgifva betänkande om de mest passande linier inom landet. Innan det ännu var bekant att en sådan komite skulle bildas, voro redan beräkningar gjorda så väl öfver liniernas sträckning inom Norge, som öfver kostnaden för linien emellan Christiania och Götheborg. Enligt de förra ansågos följande tvenne linier ändamålsenligast inom landet: den ena från Christiania, genom Drammen, Horten, Tönsberg 0. s. v. genom alla kuststaderna till Stavanger, samt vidare öfver de inskjutande fjorderna till Bergen; den andra från Christiania norrut genom Guldbrandsdalen eller Österdalen till Throndhjem. Enligt de sednare skulle anläggningskostnaden för den 31 norska mil långa linien emellan Christiania och Götheborg blifva omkring 20,000 Spd., och årliga driftsomkostnaderna cirka 8,000 Spd. Sträckningen emellan Svinesund och Götheborg antogs dock härvid möjligen komma att utföras gemensamt för svensk och norsk räkning. fam 00 rr