Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1853, sida 2

— — W—afSGf—— —— —— — — — ——— — närmast omgifvande stengardesgårdarne plantera hagtornsbuskar, hvilka sålunda gjorde tjenst, dels såsom stängsel, dels såsom prydnader. Men om således närmast omkring hostället detta gaf en torftig anblick, var den så mycket rikare, om man lät blicken falla längre bort och i fjerran. Från komministerns fönster, eller öfverhufvud från fönstren på byggningens vestra gafvel, hade man en den herrligaste utsigt. Den var väl ej så vidsträckt, som den från Ragnarsborg, ty Björkudden låg vida lägre, men den var fullt ut så angenäm, och i vissa delar mera imponerande. Deruppe, likasom hängande i luften, såg man det präktiga Ragnarsborg, som trotsade till och med de höga bergen att stänga synkretsen deromkring, hvaremot dessa, sedda från Björkudden, icke förlorade något af det storartade de i sig sjelfve egde; då deruppe var ständigt ljus, och man der uppfångade såväl de första som de sista af solens strålar, föllo här nere ofta stora slagskuggor, hvilka dock hade någonting betryggande och skyddande, såsom erinrande om de eviga värn, hvilkas konturer de aftecknade, och med ett ord: från det lilla Björkudden syntes alla föremål större än från det stora Ragnarsborg, hvilket icke syntes vilja erkänna någon annan storhet än sig sjelft. Här kunde man äfven lättare upptäcka det tåcka i den omgis